De romerska juristerna har under historiens gång beundrats inte endast för sin logiska stringens utan även för sin förmåga att knyta an till det praktiska rättslivets behov. Deras metod att i enskilda fall koppla samman rättens teori och praxis har av senare tiders jurister betraktats som ett ideal. Friedrich Carl von Savigny (1779-1861), historiska skolans grundare, framhöll att de romerska juristernas mästerskap just bestod i att de förstod att i ett enskilt rättsfall se en allmän princip och omvänt att de förstod att levandegöra den allmänna principen i praktisk tillämpning. I denna mening har studiet av romersk rätt ett stort pedagogiskt värde. En analys av de romerska juristernas utlåtanden kan ofta lära oss mer om juridisk kreativitet och skarpsinne än moderna rättsvetenskapliga monografier. Ur denna synvinkel kan den romerska rätten tjäna som en juridikens grammatik. Den hjälper oss att komma nära svaret på frågan vad som i grunden är kännetecknande för juridiken. Den tyske romanisten Alfred Söllner har med sin lärobok Romersk rättshistoria givit en lättillgänglig introduktion till de romerska juristerna tankevärld och sätt att argumentera.

Översättning från tyska är gjord av Claes Peterson, professor i rättshistoria vid Stockholms universitet.