Från den dag Katarina får reda på att hon har akut lemfatisk leukemi till sin död skriver hon dagbok. Hon skriver om sin vardag, sina känslor, men också om sina tankar kring livet och människor. Redan då hoppades hon att hon skulle kunna ge ut en bok när hon blev frisk. Det blev hon nu aldrig, men det som finns kvar är hennes röst genom dagboken.
     Det som genomsyrar hela boken är livet. Hon skriver öppet och ärligt om sin tro och sina funderingar. Hon lyckas fånga det svårfångade i sina glimtvis geniala formuleringar. Hon växlar mellan sin alltid närvarande humor till den djupaste förtvivlan, och i allt detta försöker hon greppa det som är livet.
     Cancer är en av vår tids vanligaste sjukdomar, även unga kan få den och detta är ett dokument över en ung kvinnas tankar under sin sjukdomsperiod fram till sin alltför tidiga död.