Efter att ha avslutat Kritik av det rena förnuftet började Kant att ta till orda i bredare offentlighet. Denna volym innehåller fyra små skrifter publicerade i "Berlinische Monatsschrift" 1784–86, ett organ för den tyska upplysningsrörelsen. Den mest kända av dessa är ”Svar på frågan: Vad är upplysning?”. I ”Idé till en allmän historia i ett världsmedborgerligt syfte” gav han ett utkast till en historiefilosofi och denna artikel skulle också förbli hans viktigast skrift på detta område. Den kompletteras här av hans ”Den mänskliga historiens förmodade början” som är en ”hypotetisk historia” om mänsklighetens första stadier. I ”Vad betyder det att orientera sig i tänkandet” preciserar Kant närmare innebörden av upplysningens maxim: ”att tänka själv”.