Vilka verkningar har de militära interventionerna i Irak, Afghanistan, Pakistan och Syrien haft? Varför tar vissa krig aldrig slut? Ohyggliga vapen som nervgas, brand- och multipelbomber används trots att de är förbjudna enligt internationell rätt, människor svälter i belägrade städer, oskyldiga fängslas, torteras eller halshuggs – sådant som man efter andra världskriget hoppades slippa uppleva igen. Men det vi bevittnar idag är enligt Mary Kaldor något annat än det man menade med krig på 1900-talet. Vad detta ”något annat” är försöker hon i denna bok fånga med begreppet ”globala säkerhetskulturer”, olika tolkningar av vad ”säkerhet” innebär som är kopplade till olika typer av politisk auktoritet eller specifika maktförhållanden.

Under kalla kriget fanns en enda internationell säkerhetskultur. Nationalstater och sammanslutningar av nationalstater hade reguljära väpnade styrkor och krigsmateriel, och det största säkerhetshotet ansågs vara ett krig mellan stater. Idag finns det tvärtom flera globala säkerhetskulturer som konkurrerar om utrymmet. Kaldor skiljer mellan fyra sådana. Den första är geopolitik, den säkerhetskultur som präglade kalla kriget och som bygger på väpnade styrkor och nationalstater. Den andra är nya krig, de framväxande nätverken av statliga och icke-statliga aktörer som hör samman med regionala och lokala former av politisk makt. Den tredje kallar hon liberal fred, en kombination av fredsbevarande aktörer och en lång rad internationella institutioner och icke-statliga organisationer vars insatser samordnas av FN eller regionala sammanslutningar som EU. Den fjärde är kriget mot terrorismen, som omfattar en ny grupp av aktörer – underrättelsetjänster, specialförband och privata säkerhetsföretag – liksom ny teknik som massövervakning och drönare.

Mary Kaldor är professor vid London School of Economics och författare till en rad uppmärksammade böcker om internationell politik. Bokförlaget Daidalos har tidigare utgivit hennes "Nya och gamla krig" (2000) och "Det globala civilsamhället" (2004).