Att föra ett samtal mellan fyra ögon är det mest mänskliga – och mest förmänskligande – av allt vi gör. Genom att skänka varandra vår fulla uppmärksamhet lär vi oss att lyssna. Det är då vi utvecklar vår förmåga till empati. Det är då vi upplever glädjen över att bli hörda, att bli förstådda. Och att samtala utvecklar vår förmåga till självreflektion, alltså det där samtalet vi för med oss själva, som är hörnstenen i vår tidiga utveckling och följer oss genom hela livet.

Sherry Turkle, psykolog och sociolog, har under trettio år studerat vår relation till digital teknik. Hon var länge entusiastisk för de möjligheter den skapade men har under senare år undersökt dess baksidor. I "Tillbaka till samtalet" driver Turkle tesen att vi på grund av vårt förhållande till våra smarta telefoner och de möjligheter till kommunikation de medför har blivit allt sämre på att föra meningsfulla samtal ansikte mot ansikte – den sortens samtal som är förutsättningslöst och spontant, där vi leker med idéer och tillåter oss själva att vara fullständigt närvarande och sårbara. Det är just sådana samtal som främjar empati och intimitet och stärker vårt sociala beteende. I dessa samtal blomstrar det kreativa samarbete som är så nödvändigt inom både utbildning och affärer.

Turkle lutar sig år fem år av forskning och intervjuer i familjer, skolor och på arbetsplatser när hon hävdar att vi måste skaffa oss en bättre förståelse för vad mobiltekniken kan, och inte kan, göra för oss. Den för underverk med sig, men det har blivit dags att fundera över om den inte ibland hamnar i vägen för andra saker som är viktiga för oss – och när vi väl har insett att det är så kan vi göra något åt saken: Vi kan både omforma tekniken och förändra vilken roll den spelar i våra liv.

This is a persuasive and intimate book, one that explores the minutiae of human relationships. Turkle uses our experiences to shame us, showing how, phones in hand, we turn away from our children, friends and co-workers, even from ourselves. / Washington Post

Reclaiming Conversation is best appreciated as a sophisticated self-help book. It makes a compelling case that children develop better, students learn better, and employees perform better when their monitors set good examples and carve our spaces for face-to-face interactions. /Jonathan Franzen, The New York Times Book Review