Hannah Arendt var en av det förra århundradets viktigaste politiska filosofer. Hennes banbrytande studie av nazismen och stalinismen som totalitära regimer publicerades 1951 och omarbetades sedan på 1960-talet. Den ger, med hennes egna ord, ”en historisk redogörelse för de element som kristalliserades i totalitarismen”.

 I bokens första del studerar Arendt antisemitismens historia och i den andra 1800-talets imperialism, för att i den tredje delen ta sig an den helt nya form av statsstyre som hon kallar totalitarism, eftersom det eftersträvar ett totalt herravälde över individ och samhälle. Den totalitära visionen är att ”organisera människornas oändliga mångfald och skillnader som om hela mänskligheten bara vore en enda individ”, och ytterst att härska över hela världen. Detta herravälde förutsätter terrorn och i dess förlängning koncentrationslägret, som enligt Arendt är inbegreppet av totalitarismens logik.

I sin inledning till dennna första svenska utgåva av "Totalita­rismens ursprung", skriver Samantha Power: ”… boken är både provokativ och fängslande. Dess sidor – som olycksbådande tickar på i riktning mot 1900-talets katastrofer – är så sprängfyllda av insikter att just när man frestas lägga bort boken, i upprördhet över en överdriven generalisering eller förenkling, blir man plötsligt sittande käpprak, slagen av lärdomen, mästerskapet och själva djärvheten i bokens påståenden.”