Europas förortsområden präglas i allt högre grad av marginalisering, segregation och "territoriell stigmatisering". Hur förhåller sig skolan till detta? Förmår den bjuda motstånd mot sådana smygande och destruktiva processer och stärka elevernas självständighet och självkänsla eller legitimerar den i själva verket bara - goda intentioner, pedagogiska specialsatsningar och ekonomiska extraresurser till trots - rådande sociala strukturer och hierarkier? Hur ser elevernas konkreta - och existentiella - valmöjligheter ut? Fostrar förortsskolarna oavsiktligt eleverna till ett liv som andra klassens medborgare? Och vilken roll spelar de kulturer och gemenskaper som ungdomarna själva skapar i förorten? Kan de ge ungdomarna den mänskliga och sociala plattform som samhället och skolan inte lyckas ge dem?Antologin Förorten, skolan och ungdomskulturen diskuterar förortstillvarons och för-ortsungdomarnas villkor med två skolar i förortsområdet "Olleryd" som konkret ut-gångspunkt.De båda skolarna är instruktiva jämförelseobjekt eftersom de i samband med 1990-talets pedagogiska systemskifte i Sverige valde tämligen olika förhållningssätt och arbetsstrategier. Antologin problematiserar många aspekter av skolans verksamhet i förorten, från managementkulturens inträde i skolvärlden till retoriken om "den goda mångfalden". Men den diskuterar också hur skolan kan ta vara på den kreativitet som finns i förorten. Det handlar om frågor som kommer att påverka hela vårt samhälle framöver.Ove Sernhede är professor vid Centrum för urbana studier vid Göteborgs universitet och har tidigare publicerat ett flertal böcker på Daidalos. Också de övriga bidragsgivarna - Johannes Lunneblad, Thomas Johansson, Ulf Borelius, Anneli Schwartz, Jan Gustafsson och Åsa Möller - är verksamma vid Göteborgs universitet.Köp