Som ingen annan av de stora systematiska tänkarna i vår tid har Jürgen Habermas genom decennier ständigt tagit ställning i brännande frågor i tiden och låtit sitt filosofiska arbete inspireras av aktuella konstellationer. Det är inte tal om att hans enorma tidsdiagnostiska kraft har försvagats. Hans Joas, Chicago University, i recensionen av Mellan naturalism och religion i Die Zeit. Två motsatta tendenser kännetecknar vår tids intellektuella situation ? utbredningen av naturalistiska världsbilder och det växande politiska inflytandet för religiösa ortodoxier. I denna uppsatssamling pläderar Jürgen Habermas å ena sidan för en naturalism som låter sig förenas med föreställningen om handlande personer och mänsklig intentionalitet ? och därmed frihet. Å andra sidan förespråkar han en tolkning av sekulariseringen som en läroprocess i västliga samhällen där inte bara det religiösa medvetandet moderniserats utan ursprungligen religiösa intuitioner om det sårbara livet också omformulerats i ett sekulärt moraliskt språk. Från frågan om religionens plats i liberaldemokratiska samhällens offentliga liv vänder sig Habermas till frågan om förhållandet mellan principen om likabehandling av individer å ena sidan och kraven på kulturellt erkännande och kollektiva kulturella rättigheter å den andra. Härifrån vänder han sig så till frågan om hur vi idag kan tänka oss en politisk författning för ett pluralistiskt världssamhälle. Vilka utsikter finns det idag att realisera Kants vision om ett »världsmedborgerligt tillstånd»? Uppsatssamlingen inleds med att Habermas reflekterar över de biografiska rötterna till sitt tänkande och politiska engagemang. Han talar om sitt talhandikapp, skolgårdens kränkningar och sin generations erfarenheter av 1945.