Detta är en nyutgåva av Felix Kerstens omtalade minnen från Tredje Riket 1939–45, som kom ut 1947. Då sågs boken som ett enastående historiskt dokument, när den gavs ut i USA, England och Skandinavien. Kersten var ursprungligen tysk medborgare, sedan estländsk, finländsk och blev efter kriget svensk.  Från omslagstexten i den första upplagan: ”Stödd av fakta, historiskt värdefulla dokument i forma av brev och skrivelser, återger han här i sina samtal med Himmler minnen och upplevelser från Tredje Riket. Det är kampen för oskyldiga offer som skildras, en kamp som Kersten förde ensam, utan våld och utan politisk färg, endast genom sin förmåga att övertala de makthavande dignitärerna.”  Kersten var mer eller mindre Himmlers livmedicus från 1939 till krigets slut. Även andra ledande nazister blev hans patienter. Kersten utnyttjade Himmlers beroende av hans läkekonst till att förmå Himmler att släppa judar och ledande politiker ur fängelser och koncentrationsläger.  Det var ofrånkomligt att Kersten efter krigsslutet av vissa sågs med skepsis mot bakgrund hans nära samröre med nazisterna (vilket i hög grad försvårade för honom att få svenskt medborgarskap). Medan andra framhöll hans enastående insatser för att rädda dödsdömda undan nazist­bödlarna.  Särskilt het blev mediadebatten i början av 50-talet, då det i utländsk press hävdades att Folke Bernadotte på Kerstens bekostnad, själv på ett orättfärdigt sätt tagit åt sig äran för den framgångsrika Röda Kors expeditionen (”de vita bussarna”).