Glöm smurfarna, fluortanterna och movieboxarna. Pojken i skogen
må vara en bok om att växa upp på sjuttio- och åttiotalet, men den
handlar inte om nostalgi eller referensbingo. Det är en uppväxtskildring
i serieform, en omtumlande berättelse om den barndom
där lyckan är granne med helvetet och gränsen mellan offer och
förövare snabbt kan suddas ut.
I Pojken i skogen berättar Mats Jonsson om sin barndom, från de
allra första minnena fram till dagen han börjar gymnasiet. Han
grubblar, är rädd och skamsen, blir mobbad, mobbar, lyssnar på
hårdrock och spelar TV-spel, älskar en katt, gör en svindlande upptäckt
om sin familjs historia, får veta att det han gör i duschen
kallas »att onanera« och blir ännu mer skamsen, bajsar på sig, går
på minidisco och möter döden. Allt mot en fond av träkåkar,
nedläggningshotade industrier och Ångermanlands täta granskog.
Humorn och den självutlämnande ärligheten känns igen från Mats
Jonssons förra serieroman, den hyllade Hey Princess, men här är
anslaget svartare och mer poetiskt.