Huset står kvar. Det står där som en gåta, ett tyst förfallet monument över ett liv som jag fick inblick i genom att läsa en lunta med odaterade anteckningar. En flugfiskares anteckningar. En flugfiskares ensamma tankar i ett gammalt hus uppe vid Kåsjön i Partille. Handstilen var prydlig, lättläst, på något sätt korrekt, formad av en enstörings hand. Men orden, meningarna, dolde ändå så mycket. Precis som de vildvuxna fruktträden runt det gamla huset skyddade mot insyn, så skyddade själva formuleringarna i texten det som fanns bakom. Flugfiskaren är död. Han mördades en vårnatt i april, och jag stod inför ett fall som skulle leda mig långt bort, både i tid och rum. /Hanna Skogholm