Det är definitivt - äntligen! - skräck. Ruggigt skicklig, dessutom. M-Magasin
Berättandet är effektivt och det märks att Kristina Ohlsson kan det här med att skapa spänning. Skånska Dagbladet
Ohlssons skräckhistoria är av klassisk typ Det är en skickligt uppbyggt bladvändare där man kan ana vart vi är på väg, men där läsaren ändå överraskas och ingenting är självklart. Göteborgs-Posten
Först sattes träd i brand. Sedan öppnades portarna till helvetet.
Lukas försvinner några dagar innan han ska ta studenten. Tre veckor senare hittas han medvetslös med stora skador. Ingen förstår vad som hänt honom. Inte ens han själv. Det enda han och alla andra vet är att ytterligare två personer försvunnit på samma sätt. Men Lukas är den enda som har kommit tillbaka.
Tio år senare återvänder han till sitt föräldrahem, plågad av ovissheten om vem som en gång förstörde hans liv. På andra sidan gatan bor en man som aldrig förlikat sig med att han inte fick veta vad som hände hans dotter Fanny. Och som tror att Lukas har svaret.
Samtidigt flyttar Anna och David in i den gamla prästgården. Här ska de börja sitt nya liv. Men huset väcker stark oro hos Anna. När hon senare hittar ett järnkors nedgrävt i trädgården förstår hon att det finns någon som vill dem illa. Riktigt illa. Anna försöker vettskrämd rädda både sig själv och David. Men är det redan för sent?
Kristina Ohlsson är en av Sveriges mest framgångsrika och hyllade författare av kriminalromaner och barnböcker.
Sjuka själar är hennes första skräckroman.
Det blir en tät, rapp och spännande skräckthriller berättad med deckarteknik. Läsaren rycks ohjälpligt med, och sorterar pusselbitar lika hektiskt som huvudpersonerna. Annika Johansson, BTJ-häftet nr 6, 2016
Berättandet är effektivt och det märks att Kristina Ohlsson kan det här med att skapa spänning ... lyckas bra med att skapa skräckstämning utan att blanda in några övernaturliga varelser. Den mänskliga ondskan räcker långt i det avseendet. Clemens Altgård, Skånska Dagbladet
Ohlssons skräckhistoria är av klassisk typ med inslag som lämnar öppet för olika tolkningar; vi kan inte riktigt lita på någon. Det är en skickligt uppbyggt bladvändare där man kan ana vart vi är på väg, men där läsaren ändå överraskas och ingenting är självklart. Maria Näslund, Göteborgs-Posten