När våren tvingade kung Bore släppa sitt grepp om älven och personalen intog sina platser vid slussarna, då vimlade det plötsligt av gråvita, nylagade segel på älven. Hundra fartyg kunde passera på en enda dag. Folk njöt av doften från nytjärade båtar. Sjömän, som drog sina fartyg vid stiltje eller motvind, umgicks med folk på stränderna. Timmermosor flottades från Vänerland till Göteborg. Alesnickare flottade hus till Göteborg och södra Bohuslän. Krogarna låg tätt. Det var liv och fest i älvdalen. Men seglen slogs ut av ångmaskiner, tändkulemotorer och dieslar. Båtarnas träskrov ersattes med komposit och stål. Slussarna förstorades. Fartygen blev större, starkare och färre. Livet på och vid älven blev ensligare. Bondeseglationen och varven tynade bort. Utbyggnaden av den svenska vattenkraften startade med Olidans nationalkraftverk i Trollhättan. Den "romantiska" tiden följdes av modern transportlogistik. 2016 står trafiken på Göta älv inför hotet från begränsande broar och krav på miljardinvesteringar i nya slussar. Även älven är hotad. Vid en klimat-förändring kan Vänern svämma över. En avlastande tunnel eller kanal till Västerhavet diskuteras. Bokens idé är att ge läsaren en allsidig berättelse om Göta älvdalen. I fyra historiska avsnitt görs nedslag från vikingatid fram till Gyldenlövefejden och den sista striden vid Bohus. Danmark-Norge var hälftenägare i älven till 1658. Nordre älv var norsk. Sex avsnitt om älven har sin tyngdpunkt i ångbåtsperioden 1840-1940. Sex städer, varven och tegelbruken, samhällen och järnvägar presenteras översiktligt med fokus på älvdalens industrialisering. Texterna kompletteras av cirka 400 bilder och kartor.