Storsjöfisket är fisket efter i huvudsak långa på avlägsna fiskeplatser i Nordsjön och vid Shetland. Det idkades av fiskare från fiskelägena i mellersta Bohuslän från 1500-talet och fram till 1992. I den här boken berättas storsjöfiskets historia genom intervjuer, dagböcker, tidningsklipp och andra källor. Fokus ligger på Klädesholmen, ett av de viktigaste storsjöfiskelägena genom århundradena. Boken beskriver hur fisket ursprungligen gick till, och hur storsjöfisket fick ett uppsving på 1800-talet, då Klädesholmens befolkning gick från fyllerister och tiggare till att bli banbrytande föredömen inom fisket. Den handlar också om storsjöfisket under världskrigen och om konflikterna med beredarna under mellankrigstiden, om den nya storhetstiden efter andra världskriget, om det farliga arbetet som pågick nästan dygnet runt varenda sommar, och slutligen om varför fisket tappade i popularitet och sedan helt upphörde. Så långt det har varit möjligt har de som var med fått berätta själva. ”Ibland kunde vi ligga still någon söndag men annars så gick det i ett de sista åren. Det var ingen hejd på det.” ”– Hur är det möjligt att i det här mörkret och den här grova sjön upptäcka en mina, som möjligen kommer drivande? – Det går naturligtvis inte.” ”Då fiskarna efter veckor av hårt och ofta livsfarligt arbete vänder emot hemmet, så möter honom fiskhandlaren med ett förslag till ’avtal’ av sådant innehåll att det i själva verket är ett slag i ansiktet på fiskaren.” ”Åh harre... vi har aldrig fått så mycket fisk som vi fick då. Vi var ensamma där. Jag tror vi fick 800 långor första dagen när de hade gått. Dagen efter kunde vi inte räkna dem ens.” ”Vi hafva för lifvets bergning, pantsatt eller försålt hus, båtar, fiskredskap, ja våra egna kläder, och allt hvad som kunnat användas, och ändå är större delen af oss så uthungrade, att anletsdrag, färg, och kroppsställning äro märkligt förändrade, eller ligga vi till sängs af hunger, köld och nakenhet.” ”De största och bäst utrustade fiskefartygen äro hemma å Klädesholmen, hwarifrån de öfriga fiskarne i bohuslänska skärgården kunna hemta wackra exempel ...”