Hergé dog 1983 mitt under arbetet med det tänkta 24:e äventyret, Tintin och alfakonsten, och efterlämnade väl snarare ett utkast till historien än ett färdigbearbetat manus. Det fanns många möjligheter i storyn och många saker som Hergé säkerligen inte funderat klart över, men ingen annan än han själv hade kunnat slutföra arbetet. År 1986 bestämde sig det belgiska förlaget Casterman för att ge ut de första 42 sidorna av förarbetet i bokform. Och tre år därefter, 1989, utkom den svenska inbundna utgåvan, Tintin och alfabetskonsten, lagom till Tintins 60-årsjubileum. Då bestod boken av de skissade sidorna, och dialogen bifogades i ett texthäfte, som kunde läsas ungefär som en teaterpjäs.  Med anledning av Tintins 75-årsjubileum 2004, gjorde man om den första versionen; man gav den en ny formgivning och och lade till förklarande text. Och när nu Bonnier Carlsen kommit fram till slutet i återutgivningen av Tintin (nyöversatt och i kronologisk ordning) blir det här nummer 24 i serien. Format och sidantal är nu samma som för ett vanligt Tintinalbum. Sidorna har monterats på ett lättläst sätt. Lösa skisser med tillhörande förklaringar och dialog har nu blivit mer begripliga och läsarens egen fantasi får fritt spelrum ju längre handlingen framskrider.De avslutande sidorna är utkast som nyligen upphittades i Hergés arkiv. De ger ett intryck av hur Hergé tänkte sig avsluta historien (kanske med en spirande romans?) - om han inte kom på ett nytt slut under arbetets gång! Det får vi aldrig veta. Men Hergés sista äventyr är trots sin ofullbordan ett måste i en komplett Tintinsamling!