I den andra boken om Oscob finner vi honom och hans pappa helt bedrövade på en parkbänk. Deras planer på att i ett par dar leva ett bekymmerslöst liv i lyx och överflöd har gått i kras. De har just insett att de är luspanka. Men i ett slags tyst samförstånd ger de sig i kast med att göra det bästa av eländet. Pappan får på ett handgripligt vis inse att han underskattat sin femårige sons problemlösarpotential. Med ett sparkapital bestående av pantburkar från källaren ger de sig i väg och blir strax ertappade som fripassagerare på Danmarksfärjan. Och innan dess har de hunnit bli bjudna på gourmetrestaurant och fått en spännande fisketur. Pappan gör också ett mindre lyckat försök att visa sin son riskerna med spel och dobbel på spelhallen ombord - ett besök som ger oanade konsekvenser!    Den kärva men varma tonen mellan far och son känner vi igen från Gustaf Cederlunds debutbok Jag är gipsad, sa pappa. I den fristående fortsättningen låter författaren far och son på ett litet bohemiskt vis undersöka tillvarons fallgropar och blindskär. Allt tolkat på ett pricksäkert sätt i Jan-Olof Sandgrens underfundiga teckningar. Det är bilder som tål att tittas på igen och igen.

Pressröster om Jag är gipsad, sa pappa: ... en av de roligaste böckerna jag läst på mycket länge. Lägg därtill Jan-Olof Sandgrens lysande illustrationer och ni får en riktig höjdarbok ... kommer att bli en av ungarnas absoluta favoriter ... (Sydöstran), ... modern Göteborgsfamilj, skildrad med en humor som spelar både på igenkännande och på överdrifter ... den rappa dialogen mellan far och son är mycket underhållande. (BTJ)