Storebror är världens bästa storebror, tycker lillebror. Storebror är stark och kan allt; knyta hårda knutar och cykla utan att hålla i styret. Det enda han inte kan är att leka med lillebror det hinner han aldrig, kompisarna drar i honom mest varje dag. Det är tråkigt, tycker lillebror, men håller ändå till godo med storebrors målande beskrivningar av dagens alla äventyr, som hur han hoppat över stup eller fyndat i en container. Lillebror får ett av fynden en trasig brödrost som han tacksamt trycker mot sin kind när han ska sova.    En dag när storebror har lovat att de ska leka, hänger kompisarna där i dörren, men lillebror får vara med i alla fall. Och det blir hans bästa dag! De leker indianer och han får vara fånge. Väldigt länge  ända till kvällen  Då kommer en ångerfull storebror sättande i full fart. Och när lillebror tinats upp med mat och bad och ligger nerbäddad, gör storebror en fin tatuering på hans axel och berättar om allt spännande de ska göra i morgon. För så snäll är han storebror, även om han inte kan leka så ofta. Det bara är så när man är tolv.

Tredje upplagan av denna underbara berättelse om syskonkärlek i koncentrat. Om jämvikten eller snarare bristen på jämvikt i syskonrelationen, om gränslös beundran och tålig fördragsamhet, men framför allt om det starka bandet och den oändliga ömheten syskonen emellan. Den koncisa tonen fångas i uttrycksfulla bilder, fyllda av värme och humor. Figurernas minspel och blickar, ja hela kroppshållningen, förmedlar brödernas känslolägen på kornet.