Fanny Låstbom berättelse har hittills varit okänd. Hon föddes 1857 och växte upp i småstaden Östhammar, som dotter till en framgångsrik affärsidkare. På grund av faderns sjukdom flyttade familjen när hon blev vuxen till Stockholm. Hon förde ett liv som andra ogifta kvinnor fram till 1890, då hon bestämde sig för att bli konstnär.
Ett år senare flyttade hon till Europas kulturcentrum i Paris, en stad i dynamisk utveckling. Metron byggdes, Eiffeltornet var 2 år och teatrar och konstgallerier blomstrade.
Hon bosatte sig på Montparnasse och gick på en av de kända konstskolorna. Hon umgicks med konstnärer, musiker, författare och kompositörer både från Norden och hela Europa. Hon gick varje vecka på Molards salong och Gauguins mottagningar.
Liksom andra kulturpersoner reste hon flitigt i Europa och målade både i Bretagne, Belgien, Norge och Italien.
1903 ställde hon för första gången ut på en av de årliga stora utställningarna i Paris Saloon des Independents. Det kunde komma 10000 besökare per dag på helgerna.
När första världskriget bröt ut vistades hon i Frankrike men efter ett år i krigets centrum flyttade hon för gott hem till Stockholm.
Vi får lära känna en kvinnlig konstnärs vardag vid den här tiden och kan placera in henne i tidens konstliv. I Sverige styrdes detta av män och i Paris slog de stora namnen som Monet, Renoir, van Gogh och Cezanne igenom. Efter 1900 intog Picasso och Matisse konstarenan och vistades på caféer på Montparnasse.
1926 dog Fanny Låstbom efter ett konstnärsliv som med denna bok blir känt för en större publik.