Året var 2003. Diskussionen hade just börjat om de bipolära spektrumsjukdomarna, om temperamentstörningar som en del i den bipolära sjukdomsbilden och om depressionsmedicinernas tveksamma roll i behandlingen. Som ett inlägg i denna debatt kom Bipoläroboken. En genomgång av såväl det vetenskapliga underlaget som svensk klinik men framförallt som ett försök att visa på sjukdomens många ansikten och därmed krav på en noggrann(are) diagnostik. Bipoläroboken har idag tryckts i 10.000 exemplar, inklusive en uppdaterad version 2007. Nu är dags för Nya Bipoläroboken. Anledningen är givetvis ny kunskap men inte minst att de bipolära spektrumsjukdomarna blivit en vanligare del i den kliniska diskussionen. Några anser att det finns en överdiagnostik, andra att underdiagnostiken fortfarande är betydande. Prevalenssiffrorna varierar från 0,5 – 6 % i olika artiklar. ADHD har tillkommit som ett viktigt diagnostiskt alternativ och samsjuklighet. Nya farmakologiska och psykoterapeutiska studier har gjorts, med positiva eller mer tveksamma resultat. Kunskapen om riskerna för kognitiva bestående bortfall vid återkommande skov har ökat. Mot denna bakgrund är det hög tid för Nya Bipoläroboken. Inte bara en uppdatering utan en rejäl genomgång av aktuell kunskap, fortfarande med tonvikt på den kliniska situationen med diagnostiska och behandlingsmässiga val. Nytt är också barnperspektivet. Överläkare Håkan Jarbin, specialist i barn- och ungdomspsykiatri, har skrivit ett speciellt kapitel om aktuell vetenskap och klinik. Ännu en nyhet är kapitlet farmakologisk behandling vid graviditet och bipolär sjukdom. Docent Margareta Reis är det som har sammanfattat aktuell kunskap. Liksom i den första upplagan har professor Hans Ågren skrivit ett inledande förord.