I denna etnografiska studie har sju barn, ur olika sociala och kulturella miljöer, följts i sina hem under tre år tid. Studien har pågått från barnens fjärde till sjunde levnadsår. Syftet har varit att undersöka i vilka sammanhang barnen möter läsande och skrivande och texter av olika slag i sina familjer.

Mycket snart stod det klart att barnen praktiserade olika sidor av skriftspråket tillsammans med sina föräldrar, syskon och andra närstående, tidigt i livet. De hade en rik repertoar av berättelser, sånger, bilder och ord kopplade till familjens kultur, religion och modersmål.

Det mest överraskande var att barnen var så språkligt engagerade i populärkultur och medier. Det tycktes inte finnas några gränser för vad barnen kunde lära sig i samband med leksaker, populärmusik, videospel och teve-program. De kunde en rad namn och ord utan någon anknytning till annat i deras vardag. De tog reda på information genom att titta i kataloger och böcker eller genom att prata med kamrater. De övade upp en förmåga att skilja den ena bilden och symbolen från den andra. De ritade älsklingsfigurer ur leksaksvärlden och skrev önskelistor till sina föräldrar inför jul, Chanuka och ID al-Fitr. De var ofta med kamrater som barnen delade sina intressen. I kamratgruppen växlade de mellan att skriva, berätta och argumentera.

Med dessa erfarenheter vandrar barnen iväg till förskola och skola, var och en med sitt unika bagage. En viktig fråga för denna studie har varit om barnen får använda sina tidigare erfarenheter och kunskaper av läsande och skrivande då de kommer till förskolan, förskoleklassen och skolan eller om vissa erfarenheter måste lämnas utanför klassrummet.

Boken är författarens avhandling och utkom första gången 2007. Den används flitigt som kurslitteratur på universitetsnivå.