Sveriges universitet och högskolor är oerhört dåliga. Många studenter examineras utan grundläggande kunskaper och de flesta forskningsprojekt är sedan länge förbisprungna av samhällsutvecklingen. Universiteten och högskolorna framhålls som bastioner för fritt tänkande, men de flesta studenter och anställda upplever att de har större frihet att tänka utanför, än inne på, de akademiska institutionerna.

"Varför är universiteten och högskolorna så dåliga?" utforskar de sociala och strukturella förutsättningarna för forskares och lärares arbete på universitet och högskolor. Boken förklarar varför forskare och lärare oftast lyckas dåligt med att utveckla och förmedla kunskaper som är intressanta eller användbara för andra än dem själva. Boken är skriven i en essäistisk stil, med svepande resonemang och tillspetsade formuleringar.