Det är år 17 i den nya tiden. Stockholm och resten av den gamla världen har dränkts under trettio meter högre vattenstånd. Men Otto Wijk har bestämt sig. Han har, nu när vattennivån äntligen stabiliserat sig, byggt sig ett hem på en isolerad kobbe så långt österut han kan komma. Bort från allt kaos där inne på fastlandet. Det här är första steget i Projekt Utpost Ost.

När boken börjar har Otto kommit till ro i sitt hus. Det är höst, det drar ihop sig till storm men han är inte orolig, det finns inga stormar i världen som kan rubba åtta husmoduler i stål. Han börjar sin berättelse om hur han växte upp i en värld av ständigt stigande vatten. Hur allt utvecklades i samhället, vad som ledde till att han nu sitter där han sitter. Hur han fascinerades av morfars historier från den gamla världen, innan Floden. Berättelsen är ämnad till hans dotter Nika och är Ottos sätt att ge henne en liten inblick i deras gemensamma rötter.

Projektet går nu över i nästa fas och Ottos eget sökande efter rötter. En fas som han är rädd att hon inte riktigt kommer att förstå.

Lennart Lusth Wijkander är konstnär och författare och har under en fyraårsperiod producerat samtliga målningar och texter i boken. Konstprojektet Utpost Ost är visserligen en dystopi men ändå en hyllning till människan och vår förmåga att alltid anpassa oss, hur illa det än kan se ut. Det här är science fiction och konst i förening.

Kanske kan boken också ge dig en tankeställare om sårbarheten i vårt moderna samhälle. Förhoppningsvis också få företag och kommuner att tänka lite längre än till de vanliga kvartalsrapporterna. Världen är i förändring och bokens klimattema är mer aktuellt än någonsin.