Radhusträdgårdar är små och förutsättningarna för deras utformning är likartade. Därför kan det när man flyttar in i ett nytt radhusområde kännas svårt att få till något som känns personligt. Men i områden som funnits några år kan man se hur varje trädgård utvecklas åt sitt eget håll.

Ett radhusområde kan bli till en uppvisning i inte bara biologisk utan också personlig mångfald. Utifrån precis samma förutsättningar kan trädgårdarna bli väsensskilda.
Christel Kvant har letat upp radhusträdgårdar vars ägare gjort underbara oaser av sina tomter – var och en efter sin personliga smak. Här finns den romantiska rosenträdgården likaväl som den minimalistiska med inspiration från Marrakech och den hemlighetsfulla vattenträdgården i den idylliska trädgårdsstaden Änggården. Från sitt eget kvarter presenterar författaren tre trädgårdar: antikälskarens trädgård med franskt 1700-talskakel i orangeriet, sida vid sida med psykologens, där den lilla ytan tas tillvara med en genial plan som anlagts med ellipsformad gräsmatta och honungsrosor i det gamla äppelträdet. Samt förstås författarens egen trädgård, inspirerad av den gammaldags svenska egnahemsträdgården, med lite stänk av engelsk romantik. Loppisfyndarens fantasifulla trädgård, femtiotalsträdgården som förvandlades från öppen och tråkig gräsmatteträdgård till insynsskyddad och härligt lummig – idéerna och lösningarna är lika många som människorna – eller fler, eftersom tidigare ägare gör sig gällande i en stenläggning eller ett gammalt stånd med pioner.
Boken inleds med ett avsnitt om hur längtan efter grönska ledde till de första trädgårdsstäderna i Europa under 1900-talets början – och därmed de första radhusen. Kvaliteterna från dessa områden, som idag hör till de mest attraktiva, försöker man ta tillvara och återskapa även i nya områden.