Hitlers generaler var fostrade i den förnämsta militära traditionen – den gamla tyska generalstabens – där högsta normen var att tyst göra sin plikt. Hitlers generaler som utkom i originalupplaga 2004, kommer nu i efterlängtat kartonnage.

Principen var att de militära ledarna skulle underordna sig den politiska ledningen oavsett vilken regering som satt vid makten. Under Hitlerregimen blev detta ett svårt moraliskt dilemma.
Även bland militärerna, som fasade för en upprepning av första världskriget, fanns redan tidigt ett motstånd mot Hitler och hans krigsplaner. Detta motstånd försvagades dock av Hitlers lysande politiska framgångar under senare hälften av 1930-talet och än mer av tyskarnas segrar i början av kriget.
Generalerna ställdes inför ett moraliskt val av ett slag som ledare i demokratiskt styrda stater aldrig möter. Skulle den diktator som kommit till makten på laglig väg och som långt in i kriget hade stöd av en sannolikt stor majoritet av befolkningen avsättas med våld eller rentav mördas? Militärledarna hade (möjligen) makten att göra detta, men det skulle naturligtvis gynna landets fiender och kanske kasta Tyskland in i inbördeskrig.
Generalerna reagerade alla olika, alltifrån Becks modiga motstånd, von Sengers tysta avståndstagande, Rommelsvaknande insikt, Jodls passiva fatalism till Keitels hundlika eftergivenhet. Deras ställningstagande fick i många fall ödesdigra följder: självmord, avrättning, av Hitler eller av de allierade, och fängelsestraff.
Hitlers generaler skildrar detta ”plikt-dilemma” men den historiskt intresserade får här också ett ovanligt inifrånperspektiv på alla tyska fronter under andra världskriget.