Religionsstudiet har en lång tradition i Sverige. Perspektiv och frågeställningar har under perioder betraktats som givna. Men samhällen förändras, liksom världsbilder och religioner i människors medvetna och undermedvetna. Vi måste fråga oss vad religiositet är idag, och vad religionstudiet går ut på? I många avseenden är antalet religioner i världen lika stort som antalet människor. Och vi gör alla dagligen nya erfarenheter som påverkar synsätt och känslomässig beredskap. Att då kategoriskt förse människor med religiösa etiketter och därmed förutsätta någon sorts konfessionell lojalitet eller identitet är inte bara motbjudande utan rimligen mindre fruktbart när vi skall försöka förstå världen och få fram kunskaper med prognosvärde. Hjärpes eget intresse för islam väcktes redan vid barndomens läsning av "Tusen och en natt". En tidig förebild blev telogen och islamforskaren Tor Andrae. När han som ung student i religionshistoria valde islamstudier som huvudinriktning, hörde islam fortfarande till kategorin "främmande religioner". Som sekulär religionshistoriker - personlig religiositet till trots - ser han iag gärna religionen som berättelse, som språk, och han förespråkar en antropologisk religionsvetenskap snarare än en teologisk. Med utgångspunkt i detta perspektiv diskuterar han i denna personliga tankebok allt ifrån religionsvetenskapens utveckling i Sverige till konspirationsteorier, demokratifrågan, arabiska självmordsattentat och 11 september-syndromet. Jan Hjärpe är professor i islamologi vid Lunds universitet. Hans senaste bok är en uppdaterad utgåva av Araber och arabism (Prisma 2002). "För den som vill bli litet mindre säker på vad en arab är och hur en sådan tänker rekommenderas Hjärpes bok. Den är en sympatisk blandning av faktabok och reflexioner. Mycket användbar", skrev Claes Hylinger i DN om den första upplagan.