Hur hanterar skolorna integrationsfrågorna i praktiken? Når skolorna och lärarna upp till de höga krav som samhället ställer på dem? Här presenteras en analys av de nu så aktuella och politiskt heta frågorna.
Genom bl.a. fältstudier i några etniskt brokiga förortsskolor försöker författaren belysa mötet mellan de goda avsikterna och de krav på effektiv integration som pålagts dagens skola. Det har blivit en berättelse om lärare, som med rättvisepatos och ett självklart jämlikhetsideal för ögonen, tvingas arbeta i en komplex och motstridig verklighet. Men samtidigt blir det tyvärr en berättelse om hur de barn som kallas invandrarbarn i skolans värld i praktiken åtskils och underordnas.
De stora förväntningarna på vad skolan bör göra för barnen läggs över på lärarrollen. När skolan sedan inte når upp till de omåttliga kraven, tillskrivs detta ofta ensidigt brister hos lärarna. Men läroplanen ger inga lättolkade riktlinjer om hur integrationsfrågor ska hanteras, och lärarna tvingas ofta - ibland egensinnigt - arbeta så gott de kan efter eget huvud.
Författaren visar hur de kulturellt betingade olikheter mellan eleverna tenderar att tonas ner samtidigt som det finns en stark upptagenhet och problematisering av det annorlunda. Det vill säga, i det praktiska arbetet betraktas barnen som lika, bara med olika förkunskaper, och skolan koncentrerar sig på att uppväga brister i språk och anpassning, medan kulturella och sociala skillnader marginaliseras.

Ann Runfors är etnolog vid Stockholms universitet. Detta är hennes doktorsavhandling. Den vänder sig till alla som i sina studier eller i sitt yrke kommer i kontakt med frågor om mångfald och integration, t ex högskolestudernade och forskare, politiker och tjänstemän, skolanställda och lärarstuderande.