Boken ger en bred vägledning genom hela det traumatologiska omhändertagandet och täcker hela behandlingskedjan, från de primära åtgärderna på olycksplatsen till och med den definitiva behandlingen på sjukhuset. Den beskriver skador och behandlingar inom traumakirurgins alla områden. Som komplement till den praktiska vägledningen i texten finns ett stort antal illustrationer i färg.

Författarintervju (pdf)

Läs mer
Traumatologi är värdefull för specialister och yrkesverksamma, både prehospitalt på akutmottagningar och inom alla de specialiteter som är involverade i behandlingen av skadade. Den är en utmärkt kursbok för studerande inom ämnet.

Om författarna
Bokens redaktör, professor Sten Lennquist, och bokens medförfattare har alla stor erfarenhet av både praktisk traumatologi och pedagogisk verksamhet.

Recensioner
Läs recension av boken i Läkartidningen.

Läs recension av boken från Svensk kirurgi:
"Heltäckande svensk traumabok. Äntligen, utbrister recensenten, föreligger nu en modern och heltäckande svensk lärobok inom traumatologi!"
"Det förtjänar att upprepas vilket omfattande problem trauma är både för sjukvården och samhället: Trauma är den vanligaste dödsorsaken upp till 45 års ålder, 125 000 personer sjukhusvårdas årligen cirka en miljon vårddagar, samhällskostnaderna är drygt 60 miljarder konor och förlusten av arbetsdagar är större än för maligniteter och hjärtkärlsjukdomar tillsammans! Även om svensk traumasjukvård de senaste cirka 20 åren har förbättrats avsevärt, råder enligt min mening en förvånande diskrepans avseende resursfördelningen till traumavård jämfört med åtskilliga andra sektorer. En allsidig debatt om etiska, medicinska och samhällsekonomiska aspekter på detta vore angelägen.
Välredigerad
Professor emeritus Sten Lennquist, en nestor inom svensk trauma- och katastrofsjukvård, har varit huvudredaktör. Han har föredömligt redigerat 25 kunniga medförfattare så att texten håller ungefär samma nivå och att onödiga upprepningar undviks. Boken omfattar totalt 31 kaptiel och spänner över drygt 500 sidor. Layouten är tydlig och enhetlig. Till exempel finns separata faktarutor resp ektive ”tänk-på”-rutor, där vital information lyftes fram. Likaså är referenslistorna enhetliga, så att dels anges några översiktsverk, dels ett urval mer specialiserad litteratur. Illustrationerna tilltalar mig särskilt mycket. Genomgående används rikligt bildmaterial i färg (som sig bör), med i synnerhet fantastiskt detaljerade röntgenbilder. En del teckningar är måhända lite väl förenklade, men syftet är att tydligt markera en viss företeelse.
ABCDE
Boken är pedagogiskt kapitelindelad. Det går egentligen inte att lyfta fram något avsnitt som bättre än något annat, utan de är väl integrerade och bildar en helhet. Exempelvis löper ATLS™-konceptets ABCDE-ramsa genom hela boken och bildar en struktur, som diagnostik och terapi vilar på, till exempel även tolkningen av röntgenbilder. Klokt nog har man medvetet inte försökt försvenska ABCDE-metoden, vilket lätt skapar viss förvirring, utan följer originalet.
Organisation och metodik
Boken innehåller fem kapitel, som behandlar olika aspekter av organisation och logistik, såsom beslutsprocesser, transportorganisation, masskadesituationer, triage och prevention. Det är utmärkt att dessa frågor inte glöms bort, då de är centrala för en välfungerande sjukvårdskedja. Enligt min erfarenhet finns ofta bristerna i de enskilda sjukhusens traumavård just inom dessa områden. Psykologiska aspekter berörs i ett separat kapitel. Till exempel är det värt att komma ihåg, att prevalensen PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) är 20–30 procent hos personer exponerade för traumatiska händelser.
Skadelära och damage controlFemton kapitel är mer strikt organ och skaderelaterade. Systematiskt gås skador inom skalle, ansikte, buk, bäcken, extremiteter, kärl och så vidare igenom liksom brännskador och hypotermi inklusive kylskador. Övergripande bygger terapin på damage control-konceptet och de därefter följande faserna, medan rekonstruktionsdelarna endast berörs översiktligt. Detta är givetvis ett klokt upplägg, dels för att just de första dygnet omhändertagande är avgörande för patientens prognos, dels för att rekonstruktionsfaserna är långdragna och mycket individuella.
Traumafysiologi
Kunskap om patofysiologin vid trauma är vital och därför finns också flera kapitel som avhandlar effekterna av våld mot organismen och det fysiologiska svaret. Komplexiteten i detta illustrerar också kravet att traumasjukvården måste vara multidisciplinär, med väl utarbetade rutiner mellan till exempel kirurgi, intensivvård och ortopedi. Ett särskilt kapitel ägnas åt blödning och chock, då det ju är ett av de centrala och mest akuta problemen hos traumapatienter.
Barn och gravida
Några avsnitt måste jag ändå särskilt framhålla: Ett utförligt kapitel om röntgendiagnostik vid trauma, med en evidensbaserad genomgång av olika metoders tillämplighet, är mycket didaktiskt. Ett kapitel behandlar skador hos barn, som alltför ofta inte betraktas som de fysiologiskt unika individer de är, vilket är föredömligt. Vidare är också ett avsnitt om trauma under gravididet oerhört väsentligt och ger mycket konkreta råd. De två sistnämnda patientgrupperna tror jag inte bara jag blir extra orolig för, när de införs på traumarummet?
Förtjäna förtroendet
Lennquist dedicerar ödmjukt boken på följande sätt: ”Denna bok är tillägnad all den personal inom sjukvården som varje dag i veckan och varje timme på dygnet, när andra människor är lediga eller ligger i sina sängar, finns i beredskap för att rädda liv och hälsa. Om denna bok kan vara till hjälp i detta hårda och ansvarsfyllda arbete så har den fyllt sin funktion”. Om vi skall vara förtjänta av detta och, ytterst ute, patienternas förtroende – läs boken!
SVENSK KIRURGI • VOLYM 66 • NR 1 • 2008 Birger Pålsson, Malmö