Jag borde sagt det först, tänker Fia, och det är början på en skilsmässa där repliker kastas som handgranater mellan två skyttegravar, och där Fia måste förhålla sig till att hon först varit för glad och sedan blivit för tråkig och slösaktig. Men vems fel är det att hon blivit en tråkig slösa, när hon ensam måste rodda barn, hus och vardag medan maken sörjer sin avsomnade popstjärnekarriär i den heminredda studion i källaren? ”Jag borde sagt det först” är en rasande skilsmässoskildring där den duktiga flickan som samlar på Lisa Larson-figurer, skriver ut skilsmässohandlingar och anlitar mäklare med samma lätta hand, en dag smyger in i snart ex-makens källarstudio och … tja, då är den duktiga flickan kanske inte så duktig längre?