Arkeologistipendiaten Mlissa Krauss snubblar över en stentavla under en utgrävning i Jordanien. Tavlan visar sig bära på ett mycket tydligt budskap: MÅ KVINNAN STYRA – en uppmaning som bokens ystra persongalleri tar med olika grader av fattning. Mlissa Krauss, den förtjusande lilla varelsen, njuter mindre av budskapet innebörd än av att hon genom fyndet lyfts in i det mediala finrummet. Statsminister Peder Wacker, med hjärtat fullt av ledarskapskärlek och självgodhet, håller tummarna för att det hela ska blåsa över. Slentrianfeministen och radioprofilen Kristina Poppel gläds åt ny näring i ett söndertjatat ämne och konfronterar landets partiledare med olika vinklar på det nya budordet. Feministpariet KUUK, sånär uttråkat till döds av det flegmatiska svenska jämställdhetsarbetet, ser sin chans till ökat väljarstöd och blir därför dubbelt frustrerat när inte ens historiens vingslag verkar få fart på det könspolitiska samtalet. Resultatet blir en strejk som ingen någonsin sett maken till och som äntligen väcker statsministern ur hans manschauvinistiska slummer. Tillsammans med sin regering försöker han förstå ursprunget till den kris som med fruktansvärd hastighet sprider sig över världen. Det han kommer fram till är att någon måste offras, och att denna någon inte är han. Det här är en berättelse om hur världens i stort sett mest jämställda land, ett år före val, ställs inför ett budskap som hade kunnat förändra i stort sett allt. Det här är en historia om en ung kvinna som blir galjonsfigur för en feministisk rörelse som snarare hade behövt någon vid rodret. Det här är bok som inte ger några svar. Kan det bli mer lockande än så?