Peter Waterhouse tillhör den samtida Europeiska poesins intressantaste namn. Hans lyrik, som spänner från den långa berättande dikten till dikter vilka vilar på två och tre ordkonstellationer, från reflektionsdikten till ögonblicksbilden, präglas av samtidig enkelhet och komplikation. Waterhouse, som disputerade på en avhandling om Paul Celan, har, liksom denne, mångspråkighetens erfarenhet till grund. Än uppehåller sig hans språk vid randen till stumheten. Än leker den med virrvarret och rappakaljan. Denna yttersta känslighet för det poetiska kastar läsaren mellan tillstånd av lycka, förtvivlan och grubbel.

Waterhouse poesi har ofta en politisk udd. Hans stora genombrottsbok som poet, E 71 från 1995, protokollför en resa längs denna väg som löper genom Slovenien, Ungern, Kroatien och Bosnien, fångad i poetiska snapshots. Boken är på en gång märkvärdigt registrerande och känslostark. E 71 öppnade för ett skrivsätt som Waterhouse utvecklat i senare böcker, en djupt personlig poetisk teknik som i få ord förmår reflektera såväl historiska och politiska omvälvningar som personliga erfarenheter och intima upplevelser.

Peter Waterhouse har översatts till många språk och erhållit åtskilliga priser. Med denna volym tecknas ett fylligt porträtt. Den inkluderar dikter alltifrån debuten till sådana som ännu inte publicerats i bokform. Boken är försedd med ett efterord av översättaren.

Urvalet är gjort av poeten i samråd med översättaren. Översättaren, Aris Fioretos, är författare och kännare av bland annat tysk litteratur.