Diagnostisering av psykisk ohälsa och behandling med psykofarmaka blir allt vanligare. Men frågan är om det sättet att hantera människors problem är det mest hjälpsamma? I boken presenteras medicinsk och samhällsvetenskaplig forskning som visar att den medicinska modellen, som baseras på diagnostisering, medicinering och symtomreduktion, kan ifrågasättas. Författaren beskriver på vilket sätt ett sociologiskt perspektiv kan skapa en djupare förståelse av psykiatrins kritiska situation och vill med boken också inspirera till förnyelse för att bättre möta de lidandes behov.

Psykiatrins kris vänder sig till studerande och yrkesverksamma inom psykiatri och behandling, beteendevetenskap och socialt arbete såväl som till en intresserad allmänhet.