Under de senaste två århundradena har Sverige förvandlats från jordbruksbygd till industrialiserat massmediesamhälle. Detta har medfört nya villkor för bruket av svenska språket i tal och skrift. Orden i bokens titel, Tradis och funkis, är ungdomsslang från 1930-talet, och citerade från Erik Wellanders pamflett om tilltalsordet Ni. De lyfter fram spänningen mellan tradition och modernitet eller funktionalism, en motsättning som är viktig för förståelsen av språkutveckling och språkvård under 1800- och 1900-talen. Under de tvåhundra åren har man funderat dels på hur de skrivna och talade språken skulle standardiseras, dels på hur samlevnaden mellan svenska och andra språk skulle hanteras. Det traditionella stod då ofta mot det moderna, och funktionalisterna såg det som sin uppgift att opartiskt utpeka den rätta vägen. Det kunde gälla svenskans stavning, böjning, ordförråd etc., men det kunde också vara frågan om vilken användbarhet det nationella majoritetsspråket skulle ha i förhållande till den internationella engelskan eller minoriteternas språk i Sverige. Denna bok kan ses som en fortsättning på Ära, rikedom och reda (2002). Där berättar Ulf Teleman om svensk språkvård och språkpolitik under 1600- och 1700-talen.  Ulf Teleman har varit professor vid Roskilde universitetscenter och Lunds universitet. Han har också varit ordförande i Svenska språknämnden och huvudredaktör för Svenska Akademiens grammatik.  Tradis och funkis – svensk språkvård och språkpolitik efter 1800 ges numera ut av Studentlitteratur AB. Denna tredje upplaga innehåller dock inga förändringar av innehållet jämfört med den andra upplagan.