Bokens övergripande frågeställning är vad som förklarar den svenska välfärdsstatens utveckling sedan 1990-talets svåra ekonomiska kris. Tillsammans ger bokens kapitel en bred bild av hur det svenska politiska systemet fungerar. Ett antal centrala beslut och händelser i modern svensk politisk historia analyseras ingående, till exempel 1990-talets budgetsanering och pensionsreform. I boken argumenterar författaren för att den relativt universella välfärdsmodellen, som nu har funnits i åtminstone ett halvsekel, har fått ett förhållandevis brett politiskt stöd hos medborgarna. Radikala nedskärningar är därför närmast omöjliga. Vissa välfärdsprogram har dock visat sig vara mindre motståndskraftiga än andra, bland annat beroende på att deras uppbyggnad ger möjligheter att genomföra besparingar i det fördolda. Boken visar också hur nya intresseorganisationer som till exempel pensionärsorganisationerna har ett betydande inflytande, medan LO:s inflytande framstår som svagare än vad ofta hävdas i den offentliga debatten. Boken vänder sig i första hand till studenter i statsvetenskap, sociologi eller socialt arbete, men även till den politiskt intresserade som vill lära sig mer om den nya svenska välfärdspolitiken. På författarens blogg - se länken till höger - finns arbetsmaterial som kopplar bokens argument till aktuella politiska händelser.