Syftet med denna bok är att visa på att förskolan är barns första skola. Boken tar fasta på de oändliga möjligheter att lära och utvecklas som förskolan erbjuder små barn. Författarna poängterar samtidigt att pedagogens agerande är centralt för barns lärande och delaktighet i denna första skola. Utifrån den komplexa verklighet som förskolan utgör belyses olika frågeställningar relaterade till förskolans läroplan. Basen är den teoretiska grund som vi här kallar den relationella, och som innebär att barn, vuxna, sammanhang, tid och rum alla är integrerade delar i lärandets helhet. Kommunikationens betydelse för små barns lärande löper som en röd tråd genom hela boken. Inledningsvis diskuteras de utmaningar som dagens pedagoger i förskolan står inför: förhållandet mellan individ och kollektiv, vad den barnsyn pedagoger bär med sig betyder för det dagliga arbetet, vad det innebär att arbeta mot ett mål samt vad ett lustfyllt lärande i förskolan kan betyda. Tidsenliga begrepp som barncentrering och det kompetenta barnet problematiseras. Dokumentation framhålls som ett sätt för barn att upptäcka lärande och för pedagoger att upptäcka lärandeprocessen. Vidare behandlas barns begynnande problemlösning, naturvetenskap som innehåll samt kommunikationens roll i leken. Boken är avsedd för grundutbildning och fortbildning av lärare som arbetar med barn i förskoleåldern. Vår förhoppning är att den ska inspirera till diskussion om lärandets relationella karaktär och de konsekvenser ett sådant synsätt kan få för den pedagogiska verksamheten. (Studentlitteratur)