I det offentliga samtalet om skolan och den allmänna skoldebatten beaktas sällan att skolan är en ytterst komplex inrättning. Skolans uppdrags- och uppgiftsstruktur är i själva verket så sammansatt och mångfasetterad att frågan kan ställas om inte skolan är en av de mest komplexa institutioner vi har i samhället. Den teori som behandlas i boken är ett verktyg för att göra denna komplexitet mer synbar och hanterbar. I denna teori - som utgör frukten av ett forskningsarbete som bedrivits sedan mitten av 1970-talet - är begreppet frirum centralt; skolan som institution sätter gränser och skapar därmed frirum för det vardagsarbete som enskilda skolor bedriver. Som en följd av historiska och nutida maktförhållanden inom och mellan stat och samhälle är dessa gränser oklara och mångtydiga. Detta resulterar i att skolor som organisationer kan bedriva sitt vardagsarbete på skilda sätt, utan att för den skull bryta mot givna mål, regler, ramar och/eller krav på resultat. Mot denna bakgrund kan skolutveckling ses som en möjlighet för skolans aktörer att upptäcka och erövra sitt tillgängliga frirum. I boken behandlas teorin som sådan. Vidare behandlas metoder och konkreta strategier för skolutveckling som är direkt knutna till teorin. Boken vänder sig såväl till forskare och studerande inom det samhällsvetenskapliga området som till skolledare, lärare och andra verksamma inom skolan.