Att värdera muntliga utsagor hör till de allra svåraste uppgifterna i brottmålsprocessen, inte minst när bevisningen enbart består av utsagor. Risken finns att subjektiva intryck, felaktiga antaganden och fördomar kommer att påverka bedömningen. I den här boken diskuteras hållfastheten i de bakomliggande antaganden som processordningen och Högsta domstolens praxis bygger på. Det gäller såväl när det gäller förutsättningar att värdera bevisning som när det gäller att bedöma en utsagas tillförlitlighet. Några frågor som belyses är: · Är det möjligt för rätten att få del av en berättelse som återspeglar vad som faktiskt har hänt? · Vilka processer påverkar en utsaga från upplevelse till återgivning? · Vilka felkällor finns när det gäller domstolens egna tolknings- och beslutsprocesser? · Är det över huvud taget möjligt för rätten att skilja en sann utsaga från en falsk? · Kan och bör detta göras genom kriterieprövning? · Och ? viktigast ? om man tillämpar de kriterier som har anvisats i praxis, kommer man då att göra bra och rättssäkra bedömningar? Framställningen, som bygger på Lena Schelins doktorsavhandling, har en tydlig tvärvetenskaplig ansats. Utgångspunkten har varit att försöka sätta in sådan beteendevetenskaplig forskning som är av omedelbar relevans för juridiken i ett rättsligt sammanhang. Boken vänder sig i första hand till praktiker - domare, åklagare, poliser, advokater med flera, men även till psykologer och andra som är intresserade av området. Den bör också komma till användning i utbildning, såväl i rättsvetenskapliga som i beteendevetenskapliga sammanhang.