Oskyldighetspresumtionen är en grundläggande straffprocessuell princip som i korthet innebär en rätt för misstänkta och tilltalade att bli behandlade som oskyldiga fram till en fällande dom. Presumtionen kan även i vissa fall sträcka sig utanför själva processen. Två till synes svårförenliga intressen står mot varandra vid tillämpningen av oskyldighetspresumtionen; säkerställandet av en effektiv rättstillämpning och det processuella rättsskyddet för individen. En avvägning måste därför göras mellan presumtionens krav och önskemålet om en effektiv brottmålsprocess. I boken fastställs oskyldighetspresumtionens innehåll och dess ställning i rättssystemet med hjälp av en teoretisk analys av presumtionens funktion och genom en undersökning av dess konkreta betydelse i olika fall från Europadomstolen. Slutligen granskas de särskilda krav som oskyldighetspresumtionen ställer på svensk rättsordning.