Särskilda problem uppkommer när det finns flera parter på ena sidan i en rättegång. Svårigheterna blir särskilt stora när endast en dom kan ges för medparterna. Erfordras samtliga medparters medverkan för att talan ska kunna upptas till prövning? Hur åstadkoms ett enhetligt avgörande när medparterna intar olika ståndpunkter vad gäller yrkande, grunder, överklagande etc.? Enligt rättsbalkens 14 kap. 8 § andra st gäller att om endast en dom kan ges för alla som har del i saken, så ska rättegångshandling som en medpart företar gälla till förmån för de övriga, även om den strider mot deras handlingar. Denna regel löser dock inte problemet vilken processhandling som ska gälla om medparterna handlar på olika sätt.

Denna bok behandlar frågor om s.k. nödvändig och speciell processgemenskap såväl på ett övergripande principiellt plan som i relation till olika praktiskt betydelsefulla processhandlingar. I vilka fall är saken sådan att endast en dom kan ges för medparterna? Vilka verkningar har processgemenskapen i olika situationer där medparterna förhåller sig olika?