Behandlar förvaltningsmyndigheternas skyldighet att ta initiativ till utredning och regeringsrättens rättsbildning vid utredningsbrister. Några av frågeställningarna är om förvaltningsmyndigheten enligt den s.k. officialprincipen ser till att ett ärende blir tillräckligt utrett. Uppställer lagen begränsningar i skyldigheten att ta utredande initiativ och hur dömer Regeringsrätten när en utredning har brister?