Behandlar frågan om hur etikprövning enligt lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor ska organiseras.

Det konstateras att den organisationsform bör väljas som tar vara på de fördelar en regional organisation ger, men som samtidigt genom central samordning och ärendefördelning ger förutsättningar för ökad effektivitet och enhetlig tillämpning av regelverket. Tre alternativa organisationsformer har övervägts:

• central samordning mellan dagens sex självständiga regionala etikprövningsnämnder,
• en sammanhållen självständig myndighet med regional organisation samt
• självständiga beslutsorgan inom en värdmyndighet.