Föreslår flera lagändringar om människohandel. Det tydliggörs att det inte ska krävas ett särskilt maktförhållande mellan förövare och brottsoffer. Redan likgiltighetsuppsåt till exploateringen ska medföra straffansvar. Skyddet för utsatta barn ska stärkas när det gäller gärningsmannens insikt om barnets ålder. Däremot ser utredningen inte något behov av ändring i straffskalorna för människohandel och koppleri.

Som komplement till människohandelsbrottet föreslås två nya brott i brottsbalken:

• Det första, utnyttjande av annans nödläge, träffar exploatering där en handelsåtgärd inte vidtas, men där någon med användande av ett otillbörligt medel utnyttjar en person för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet i ett nödläge för den utsatte. Detta kan aktualiseras bland annat i samband med tiggeri och arbetskraftsexploatering. Straffet ska vara fängelse i upp till åtta år.
• Det andra brottet, otillbörligt ekonomiskt utnyttjande av annan, gäller otillbörligt utnyttjande av någons ekonomiskt svåra förhållanden, okunskap eller beroendeställning som förmår personen till handling eller underlåtenhet som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den utsatte. Detta kan aktualiseras till exempel vid betalning för något som egentligen är gratis, såsom ett utrymme på en offentlig plats. Straffet ska vara böter eller fängelse i upp till fyra år.

Utredningen lyfter också fram åtgärder för att förbättra de brottsbekämpande myndigheternas arbete mot människohandel. Det gäller bland annat säkerställande av tillräckliga resurser, metodutveckling och att särskilda grupper hos Polis- respektive Åklagarmyndigheten ska hantera ärenden om människohandel och annan relaterad brottslighet.

Särskild utredare: Nils Cederstierna