Konstaterar att nämndemännen har en viktig funktion genom att utöva insyn i domstolarna och ha inflytande över avgörandena och därmed bidra till att bibehålla förtroendet för rättsväsendet samt skapa legitimitet för domstolarnas avgöranden. Samtidigt har utredningen kommit fram till att nämndemännens medverkan kan göras mer ändamålsenlig och att en del åtgärder behöver vidtas för att stärka allmänhetens förtroende för nämndemannasystemet.

I syfte att bredda rekryteringen till icke partipolitiska kretsar och skapa en mer representativ nämndemannakår vad gäller främst ålder föreslår utredningen ett nytt ansökningsförfarande där var och en till kommunen respektive landstinget ska kunna ansöka eller nominera annan till nämndemannauppdraget. Utredningen gör bedömningen att val av nämndemän även framöver ska förrättas av kommun- respektive landstingsfullmäktige, men föreslår ett lagfäst krav på att fullmäktige måste välja minst hälften av nämndemännen från den grupp av kandidater som inte har blivit nominerade av ett politiskt parti företrätt i fullmäktige (en så kallad fri kvot).

Utredningen föreslår att nämndemännen ska vara två till antalet i stället för tre i de mål där de medverkar. Vidare föreslår utredningen att fler brottmål ska kunna avgöras utan nämndemän medan nämndemännens medverkan i familjemål lämnas oförändrad. Utredningen föreslår en ny domförhetsregel för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Bortsett från att skattemål ska kunna avgöras utan nämndemän innebär den föreslagna domförhetsregeln ingen större förändring av nämndemännens medverkan i förvaltningsrätterna. Utredningen föreslår att nämndemän inte längre ska medverka i hovrätt och kammarrätt.

Utredningen föreslår även en skärpning av lämplighetskravet, en obligatorisk introduktionsutbildning för nämndemännen samt en dubblering av nämndemännens arvode.