När alla metoder är tillåtna

En kylig novembermorgon knackar en skräckslagen man på den romerske senatorn Ciceros dörr. Han kommer från Sicilien och vill be om hjälp mot Gaius Verres, öns korrupte ståthållare. Han har råkat i onåd hos Verres och riskerar att bli korsfäst på grundval av falska vittnesmål.       När Cicero hör sicilianarens berättelse inser han att han kan dra nytta av situationen. Om han sköter sina kort väl kan en process mot Verres bli första steget mot det stora målet: Att erövra statsmakten.       Berättaren i Imperium, Ciceros skrivarslav och sekreterare, skildrar det ögonblick då han förstår vad som är i görningen:       Ibland är det oklokt att avslöja sina mål alltför tidigt att i förtid utsätta dem för världens löje och misstro kan krossa dem innan de ens riktigt hunnit födas. Men ibland blir det tvärtom: utsäger man något kan det plötsligt verka möjligt, ja till och med troligt. Så var det den kvällen. När Cicero yttrade ordet konsul ställde han upp det på fast mark, likt en fana som vi alla kunde beundra. Och vi kunde skymta den lysande, stjärnbeströdda framtiden genom hans ögon, och vi såg att han hade rätt: om han besegrade Verres kunde han lyckas, han kunde med Fortunas hjälp lyfta sig hela vägen upp till toppen.       Men Caesar, Pompejus och Crassus hyser samma dröm och drar sig inte för att handla enligt politikens grundregel i alla tider: Alla medel är tillåtna.

Robert Harris har med sina tidigare romaner Faderland, Enigma, En ängel i Archangelsk, Pompeji och Spökskrivaren etablerat sig som en av världens främsta författare av högklassig spänningslitteratur. Med Imperium befäster han sin ställning.