Är ångest och andra psykiska symtom resultat av biokemiska störningar och därför något som ska avlägsnas med hjälp av piller eller är de uttryck för en inre konflikt som kan förstås med hjälp av psykoterapi?

Författaren Elio Frattaroli visar hur motsättningen mellan det biologiska och det psykoterapeutiska synsättet inom dagens psykiatri där det biologiska blivit alltmer dominerande på senare år ytterst handlar om vad det är att vara människa.

Frattaroli beskriver hur det biologiska synsättet hör samman med det moderna samhällets krav på snabba lösningar. Man räknar inte längre med det som gör oss till människor, nämligen vårt medvetande, vår förmåga till introspektion och självreflektion. Det handlar inte längre om att lyssna till själen utan att lyssna till Prozac.

Men författaren tar inte avstånd från medicinering och biologiska förklaringar. På ett imponerande sätt väver han samman teorier från olika håll till ett sammanhängande helt där han låter diskussionen om det vi kallar medvetande och själ inta en central plats. I Frattarolis förklaringsmodell får både biologin och psykologin, både kroppen och själen plats; naturvetenskapen samsas med humanismen. Och diskussionen vidgas till en fråga om hur vi ska kunna växa och bli de människor vi har inre resurser till att bli.

Med sitt breda perspektiv, sin klarsynthet och sitt engagemang är detta en ovanligt rik bok.

Ur lektörsutlåtandet

Elio Frattaroli är psykiater och psykoanalytiker med egen praktik. Han är med och leder arbetet vid The Psychoanalytic Center of Philadelphia och är dessutom lektor i psykiatri vid University of Pennsylvania.