"Sigmund tittade länge på mig utan att säga något.

- Ska det vara spännande? sa han. Och handla om vår familj?

Jag nickade och hörde själv hur hopplöst det lät.

- Får det vara övernaturligt? frågade han.

- Nej.

- Måste det ha hänt på riktigt?

Jag nickade igen. Sigmund skakade uppgivet på huvudet.

- Men hur kan det då bli spännande?

Han lät precis som jag."

Tänk dig att mysmiddagarna med din familj består av svartbrända färdigpizzor, att du har världshistoriens vidrigaste syskon och en pappa som snarkar så mycket att din mamma lider av konstant sömnbrist vilket leder till att hon gör pinsamma saker som att ta på sig omaka skor när ni är i köpcentret tillsammans.

Tänk dig det.

Tänk dig sedan att du måste skriva en sann, rolig och spännande uppsats om din familj och läsa upp den för klassen, och att den ena klasskompisen efter den andra läser upp helt makalösa berättelser om sina perfekta familjer, en del till och med på rim!

I sådana lägen måste man helt enkelt tänja lite på sanningen. Det tycker i varje fall Pym. För inte kan det vara så farligt med en lögn eller två?