Om att längta bort, att längta efter att vara någon annan, om kärlek, om snygga killar och såriga tjejer, om saker som känns, om saker som går sönder. Hanna Jedviks debut kryper under huden.

Maja bankar huvudet i väggen och drömmer om kärlek. Hon kan tänka sig en kille som Håkan Hellström. Alla tror hon är stark, det är ingen som ser det där som skaver på insidan. Hon vill att saker ska kännas. Maja har svar på tal, är klok och kontrollerad, det säger hennes kompis Lina i alla fall. Maja skulle aldrig ha följt med fyra killar på efterfest, som Lina gjorde. Lina som önskar att hon kunde skylla det som hände på någon annan än sig själv.

Maja och Lina är som natt och dag, fastän de är så lika. Medan Maja alltid gör sitt bästa för att hålla skenet uppe, aldrig gråta, bli arg eller skrika, gör Lina vad som faller henne in. Maja är ett fladdrande kärleksvrak och Lina verkar aldrig ens bli kär, hon vågar inte ens lita på någon, för allt man får är skit. Maja längtar till storstan, Göteborg, och Lina orkar knappt leva med sig själv. De är varandras allra närmaste vänner, men det finns alltid hemligheter som man inte kan berätta för någon enda.

Hanna Jedvik debuterar med en övertygande och trovärdig roman om vänskap, kärlek, lojalitet, och om hur lätt saker kan gå sönder. Tempot är högt, texten har ett bra driv och går direkt under huden. Är du femton-sexton kommer igenkänningen vara skyhög.