"När jag var barn och bodde i Kisvárda i Ungern var det lång väg till närmaste flod. Jag var rädd för stora vatten, rädd för djupet. Men idag betyder hav och vatten ro och frihet för mig. Kanske för att jag första gången mötte havet just när jag satt i en av Röda Korsets vita bussar, på en färja på väg till Sverige. Jag var en av dem som blev räddade av Svenska Röda korset. Året var 1945, i början av maj." Om stenarna kunde tala skulle de berätta om det lilla, vänliga, vanliga livet i den ungerska staden Kisvárda. Om stenarna kunde tala skulle de vittna om judarnas förnedring och förintelsen. Nu gör Magda Eggens det. Som en av de överlevande minns hon under en resa tillbaka till sin barndoms stad, och hon vill påminna och varna för våld och rasism. Hennes budskap är glasklart: Vi får aldrig glömma. Det får aldrig hända igen. Det är 60 år sedan krigsslutet och vi ger på nytt ut Magda Eggens skakande skildring av det som hände henne i maj 1945 då hon blev räddad från Neuengamme, ett ökänt koncentrationsläger utanför Hamburg.