Ärr för livet är en personlig berättelse om vägen in i, och bort från, självdestruktivitet. Ur ett inifrånperspektiv behandlar boken flera ämnen som är centrala för psykiatrin: institutionalisering, diagnostisering och betydelsen av det sociala sammanhanget. Men framför allt är Ärr för livet en berättelse om samhällets svek mot självskadande flickor och kvinnor under åren kring millennieskiftet, och om vänskapens kraft och unga människors formbarhet på gott och ont.