Är vi födda att springa?

Träning är en motsägelsefull företeelse: sund men ona­turlig, i sig kostnadsfri men i hög grad kommersialiserad och en källa till välbehag och hälsa men också till skuld­känslor och skam.

I Träningsparadoxen tar författaren upp de motsägelser och den förvirring som vår tids råd om träning brottas med. Enligt samstämmiga experter behöver vi 150 minu­ters motion per vecka, men det sägs också att högintensiv träning några få minuter per dag kan räcka för att hålla oss i form. En del rekommenderar oss att lyfta hantlar och skivstänger, andra förebrår oss för att vi slarvar med kondi­tionsträningen. Å ena sidan tillråds vi att gå tiotusen steg per dag och aldrig ta hissen, men å andra sidan får vi höra att motionerande inte hjälper oss att bli av med onödiga kilon. Somliga auktoriteter försöker övertala oss att jogga, medan andra varnar för att löpning förstör knäna. Å ena sidan uppmanas vi att ägna mer tid åt att vara aktiva och att inte sitta hopsjunkna, men sedan blir vi tillsagda att sova mer.

Varför är vetenskapen om träning så fylld av motsatser och paradoxer?

Genom att granska vårt behov av fysisk träning ur ett evolutionärt och antropologiskt perspektiv kan vi för­stå dessa paradoxer. Ingenting hos träningens biologi är begripligt annat än i evolutionens ljus, och ingenting hos träningen som beteende är begripligt annat än i antropolo­gins ljus, menar författaren. Det här är en bok lika mycket för träningsentusiaster som för dem som är stressade av att de aldrig kommer sig för med att motionera.