Med friska ögon betraktar Björn Ranelid sin nya hembygd Södermalm i Stockholm. Hit kom han för tio år sedan och har ännu inte blivit hemmablind. Han har vandrat alla gator och gränder, träffat människor och iakttagit på sitt oefterhärmliga sätt. "Någon gång måste du lära känna Ingrid Fries som en stor och varm vind från Stadsmissionen. Hon går nästan varje dag till det inre av Södermalm. Där ligger en skatt och väntar på dig."

Han har också mött de stora mästarna. "Om natten sjunger Evert Taube till luta på Maria Magdalenas kyrkogård. Den olycklige Lucidor prövar ett danssteg med Stagnelius mö. August Strindberg blickar från terrassen över Saltsjön. Kägelbanan är kvar. Likaså Marklunds och Bejemarks ateljé i gamla kyrksalen på Glasbruksgatan 25. Ni får följa mig dit."

Vita Bergen, Åsö klippor, Ersta och Skinnarvikens höjder är naturligtvis med i denna berättelse. Men också det mer okända. "Finaste sidenväveriet finns där du minst anar det. Nu lägger Sonja Enbuske handen vid kungliga kronor, dyrbara slipsar och schaletter som har mönster av sorg och glädje på Repslagargatan … Jag löper invid brännvinsfat av ek på Reimersholme. De rymmer tusen liter och en obotlig sorg. Det vackraste badhuset gungar lätt på sina fästen … Mitt namn är barnets i Stockholm. Jag häpnar och gläds över dess skönhet".

---

Björn Ranelid är en av våra stora skönlitterära berättare, senast i de uppmärksammade Till alla människor på jorden och i himlen och Tusen Kvinnor och en sorg. Han framträder ofta i radio och TV, är en mycket efterfrågad föredragshållare och har under årens lopp publicerat många artiklar i olika ämnen. I boken Stockholms själ skriver han t ex om stadens koloniområden och parker.